Nodulärt gjutjärn erhåller nodulär grafit genom sfäroidisering och ympningsbehandling, vilket effektivt förbättrar de mekaniska egenskaperna hos gjutjärnet, särskilt plasticiteten och segheten, för att erhålla högre hållfasthet än kolstål. Nodulärt gjutjärn är ett gjutjärnsmaterial med hög-hållfasthet som utvecklades på 1950-talet. Dess omfattande egenskaper är nära stål. Baserat på dess utmärkta egenskaper har segjärnet framgångsrikt använts för gjutningskomponenter av komplexa krafter, styrka, seghet och slitstyrka. Nodulärt gjutjärn har snabbt utvecklats till ett gjutjärnsmaterial som är näst efter grått gjutjärn och används ofta. Det så-som kallas "att ersätta stål med järn" syftar huvudsakligen på segjärn. Segjärn används ofta för att tillverka delar till vevaxlar och kamaxlar för bilar, traktorer och förbränningsmotorer, samt medeltrycksventiler för- allmänna maskineri.
Segjärn är inte ett enda material utan ingår i en grupp material som kan framställas för att ha ett brett spektrum av egenskaper genom kontroll av mikrostrukturen. Den gemensamma definierande egenskapen för denna grupp av material är formen på grafiten. I segjärn är grafiten i form av knölar snarare än flingor som det är i gråjärn. Den skarpa formen på grafitflingorna skapar spänningskoncentrationspunkter i metallmatrisen och den rundade formen på knölarna är mindre, vilket förhindrar skapandet av sprickor och ger den förbättrade duktiliteten som ger legeringen dess namn. Bildandet av knölar uppnås genom tillsats av nodulerande element, oftast magnesium (observera att magnesium kokar vid 1100 grader och järn smälter vid 1500 grader) och, mer sällan nu, cerium (vanligtvis i form av Mischmetal). Tellur har också använts. Yttrium, ofta en komponent i Misch-metall, har också studerats som en möjlig noduliserare.
För att veta mer typiska gjutkomponenter av segjärn, besök vår produktsidor.
